Igår var jag och T på en föreläsning som handlade om att våga var förälder. Den var både rolig och givande. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi förstå hur svårt det skulle bli att vara mamma när jag och T fick vårt första barn för snart tre och ett halvt år sedan. När jag väntade Olle kunde jag bara föreställa mig den första spädbarnstiden med matning, sömn mm. Visst att det är jobbigt i sig med ett skrikigt barn och att aldrig få sova en hel natt. Men vår största utmaning har kommit nu när Olle har blivit större och har en enorm egen vilja och är envis som en gammal get. Lika mycket som man älskar sitt barn vill man ibland sälja det på Blocket. Man känner sig ofta misslyckad som mamma när man bara tjatar och gnäller på sitt barn. Som igår när jag sa till Olle att jag älskar honom och han svarar "jag älskar......Matilda"(grannflickan). Hmm tack för den.. Men men någonstans vet jag ju att han ändå vill ha sin mamma, ibland i alla fall.
En tröst är ju i alla fall att man inte är ensam om att känna så här
eller om att ha ett viljestarkt barn, Den bästa medicinen är inte att
läsa böcker om uppfostran eller gå på föreläsningar utan det är att
prata med andra föräldrar och känna att man är fler om att ha det
jobbigt då och då. Puhh behövde bara skriva av mig lite...
|
Jag med min fina Olle |