Men varför sover dom aldrig?

Mina barn alltså. Jag  förstår inte vad jag gjort för att få så morgonpigga barn. Igår toppade vi med 04:00 för Sixtens del. Han är ju inte det minsta trött heller och går därför ALDRIG att söva om. Därför bröt jag ihop lite smått och fällde några tårar när jag satt där i min ensamhet i soffan. När han sedan äntligen behagade att somna vid sisådär halv åtta snåret passade jag på att bädda ner mig och Olle för att ta igen lite sömn. ( Kan ju nämna att T inte sov hemma under natten då han var ut på galej). Då vaknar ungen kl åtta igen! Då bröt jag ihop för andra gången.

Man kan ju tänka att dygnet borde få fler timmar då man är vaken så pass mycket och att man då skulle få lite mera gjort men tyvärr blir man bara så ineffektiv i stället. Folk säger ju att småbarnsåren är tuffa men det går ju så snabbt bla bla bla...just nu är det inte tufft, det är lite smått för jävligt faktiskt. Det känns lite som om jag och T hela tiden går om varandra och bara försöker få vardagen att gå ihop. Eller så har jag bara en liten bitter dag idag och skulle behöva sova i sisådär två år. Tacka vet jag film och Nintendo DS. Jag tar tillbaka allt som jag själv sa i stil med " fattar inte hur man kan använda film som barnvakt" eller " mina barn ska aldrig få äta sötsaker när de är små" osv. Nu är det lite mer " kolla du på film bara, låna gärna min Iphone också så kanske jag hinner gå på toa". "Ta en bulle till lunch vettja, bara du äter nåt".

Idag blev Olle dessutom helt förvånad när han fick två likadana strumpor på sig, "men mamma det är ju samma, har vi samma strumpor?" Oj vad hände med den där bullbakande morsan som skulle ha världens ordentligaste barn i enbart Polarn & Pyret outfit??