Denna påsk har liksom de senaste påskhelgerna firats på Öland i mina
föräldrars hus där. Jag var lite orolig för bilfärden med de två små men
det gick oväntat bra. Kanske berodde det på att vi tog ett stopp i
Kalmar och hälsade på T:s bror med tjej. Där bjöds det på ärtsoppa och
pannkakor. Ingen dum kvällsmat. Sen räknade Olle alla väder"kranar" som
han säger vilket dödade lite tid i bilen. Som sagt allt var frid och
fröjd och mor och far hade fixat med mat tills vi kom fram på kvällen.
MEN sen hände det som inte fick hända när vi hade gått och lagt oss. Jag
vaknar av att Olle kräks ner hela sängen X 2. De flesta omtänksamma
mödrar tänker vi det här laget hur synd det är om deras lille plutt som
mår så dåligt- jag är redan i stadiet, shit nu mår jag skitilla, tänk så
börjar alla spy? vem ska då blockera toan? kan man spy utomhus? Hur ska
bilfärden gå hem om fyra dagar? Jag känner hur paniken stiger...jag må
jobba inom sjukvården och är inte särskilt äckelmagad men när det kommer
till kräk så går det bara inte. Sen kunde jag inte sova på hela natten
ifall Olle skulle spy mer eller om jag skulle börja. Natten gick i alla
fall bra och sen fixade far diverse huskurer mot magsjuka bestående av
shots med Gin till frukost och svartpepparkorn (i brist på vita). Faktum
var att ingen blev sjuk under helgen (var nog något annat Olle åkte på)
och vi kunde ha en superskön helg med god mat och mysigt sällskap.
Tråkigt bara att jag spenderade två dygn i ren ångest och inbillat
illamående innan jag verkligen kunde slappna av. Alltid mysigt att åka
iväg men också skönt att komma hem igen även om man har med sig två
förkylda skruttar och en kropp som väger 5 kilo mer.



 |
Virkade lite på min tusenfoting som snart är klar fattas bara ett lass med fötter och ett huvud. |
 |
Ett av de fina stenhusen på tomten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar